SSU-kongressen & verkligheten

(Följande text var tänkt att publiceras på föreningen Socialistens hemsida, socialisten.se. Men då den drabbats av serverhaveri och virus får ni läsa texten här istället.)

Såhär nån vecka efter SSUs 36e kongress börjar det bli dags att summera, har det skett några stora förändringar eller råder fortfarande status quo? Till att börja med kan vi konstatera att valet av ny ordförande blev en tämligen odramatisk sak. Inför kongressen hade två kandidater uttalat intresse, Gabriel Wikström och Faraj Abuiseifan. Bägge två tillhör högern i SSU men hela valproceduren har präglats av icke-politik. Trots små intern-demokratiska framsteg som utfrågningar av kandidaterna runt om i landet har det mesta snarare handlat om maktspel än om politiska skillnader.

Bara någon vecka innan kongressen såg det ut som att Faraj Abuiseifan hade majoritet, distrikten som stod till vänster i förbundet stödde honom. Men intensivt korridorförhandlande veckan innan gjorde till slut att det helt oväntat fanns en majoritet i valberedningen för Gabriel Wikström. En handfull ledande personer förändrade vad som skulle kunnat ha blivit en politisk debatt om vilken ordförande man vill ha till en ren formalitet på kongressen. SSUs kritik mot de odemokratiska formerna som Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt tillsattes på känns plötsligt väldigt ihålig. Flera ombud har också nu efter kongressen skrivit öppet om att det finns en känsla av toppstyrning i förbundet, både i höger- och vänsterdistrikt.

Debatten om de politiska frågorna var något mer öppnare och det märktes att många SSUare har svängt åt vänster de senaste åren – även om det fortfarande saknas en grundläggande analys av den kapitalistiska krisen. SSU Skåne och fler andra vänsterdistrikt la fram många bra och radikala förslag och presenterade även alternativa skrivningar till de flesta kongresstexterna. Bland de positiva beslut kongressen tog finns kravet på 200 000 nya jobb i välfärden och avskaffande av karensdagen. Däremot förlorades röstningen om sex timmars arbetsdag och om friskolor, dock med väldigt jämna röstsiffror. Trots att flera radikala förslag röstades ner visar kongressen på att det finns en potential i förbundet, det stora hindret för en fortsatt utveckling är en stukad intern-demokrati.

Hur ska vi bygga SSU?

SSU har gjort framsteg de senaste åren, både i antal medlemmar och i den politiska diskussionen, det råder det inget tvivel om. Den kapitalistiska krisen avspeglar sig, som vi brukar påpeka, på arbetarrörelsen och i synnerhet på ungdomsförbunden. Unga människor som känner av ett hårdnande klassamhälle organiserar sig för att skapa ett bättre alternativ och då hamnar man väldigt ofta i SSU. Men trots framstegen dras förbundet fortfarande med många problem, de hemliga falangerna och toppstyrningen suger upp tid och kraft som kunde lagts på kampanjer och basarbete. Stridigheterna skapar också en fokusering inåt där den ena eller andra kongresskrivningen eller maktpositionen blir viktigare än kampen för förändringar. Organisationen blir på så sätt ett självändamål istället för ett verktyg.

Många medlemmar är öppet kritiska till de falanger som finns, vi vill dock påpeka att i SSU kommer det alltid att finnas olika grupperingar, det är helt naturligt och inget farligt. Det är som farligt är när falangerna blir slutna och hemliga, när politik bestäms genom intriger och hemliga uppgörelser. Om vi ska kunna få ett SSU som står upp för socialism och demokrati måste vi ta ner våra politiska diskussioner till basnivån. Socialister i förbundet bör skapa forum där vi öppet diskuterar vårt förbund och vår politik utan att någon dikterar vad som är rätt eller fel. Vi i Socialisten tror att det är det bästa sättet att motverka toppstyrning. Vi måste också bli mycket mer öppna och vända oss till de medlemmar som är socialister i hjärtat men ännu inte har en fullständig analys.

Socialister i SSU måste kämpa för att förbundet ska vända sig utåt och göra praktisk nytta. Det finns massvis med uppbyggd frustration som behöver organiseras och ges ett utlopp för. Istället för att diskutera politik som någonting abstrakt måste vi visa i handling vad vi menar med socialism. Förbundet bygger vi underifrån genom kamp, tillsammans med andra. Vi ska vara dom som står upp för strejkande arbetare, som stödjer ockupationer av nedläggningshotade fritidsgårdar och alla dem som kämpar emot borgarregeringen. Tillsammans med får vi tillbaka arbetarrörelsen i vardagen igen, det blir naturligt att organisera sig. Vi kan inte göra allt själva, men tillsammans med våra allierade i andra ungdomsförbund på vänsterkanten, med hjälp av facket och partiet så kan vi utifrån den grunden kan vi börja förändra hela arbetarrörelsen.

Valresultatet och SSUs arbete

Nu är så Europavalet över, vi blev största parti men lyckades trots vår grymma valkampanj inte öka i deltagande. Många har redan skrivit bra valanalyser, t.ex Peter Gustavsson och Erik Berg, därför kommer min lilla text mer att handla om vilka områden som SSU måste fokusera på här i länet för att vinna 2010.

Låt oss börja med att konstatera att i helhet gör vi ett ganska bra val i Gävleborg, med 31,2% för S ligger vi en bra bit över rikssnittet, det ska vi också göra då vi är ett rött län. Vi kan också utläsa att SD ligger över rikssnittet med 4,1% och att PP ligger något under på 6,3%. Dessa röster tror jag är "proteströster" mot etablisemanget. Det är också ungdomsröster, speciellt för PP - exempelvis fick de 20,5% i Sätra 3 som är ett studentområde. Jag tror att SSU misslyckades med att få ungdomar att röster vänsterut. Det i kombination med att både Ung Vänster och Grön Ungdom är relativt svaga gjorde att unga som känner sig röda gick till piraterna. Här måste SSU ta tydlig ställning för integritetsfrågorna men vi måste också öka ungdomars intresse för andra frågor; jobben, klimatet och rättvisefrågor. PP är ett borgligt enfrågeparti och det budskapet måste vi få ut.

Vårt jobb i SSU Gävleborg måste nu vara att stärka våra kontakter i de traditionella arbetarområdena, 2010 års val kommer och ha rekordmånga unga och om vi inte bryter förtroendeklyftan kommer de ännu en gång att gå till populistpartier. Vi måste etablera oss i Sätra, Andersberg, Norrsundet, Björksätra och andra ställen där ungdomar är röda men antingen inte röstar eller röstar PP

Jag tror att hösten 2009 kommer bli en höst med organisationsbyggande, eller jag hoppas starkt på det iallafall. Positivt är att vårt distrikt har fått några års erfarenhet och att vi skapat en kader som är duktiga och kan jobba på. Men vi har under en tid stått och stampat, det här resultat tror jag kommer öka pressen att vi nu måste öka takten och göra fler inbrytningar bland arbetarkidsen.

Just det, sen måste vi ha ett bra vänsterreformistiskt program ifall vi ska återta förtroendet :D

Rätt tänkt, fel handlande

I dagarna gick Socialdemokraterna och LO i Borlänge ut med krav på Wanja Lundby-Wedins avgång efter alla skandaler om gigantiska pensioner inom folkrörelsebolagen. Jag ska börja med att säga att de har alldeles rätt i sak, jag är själv med i Facebookgruppen som kräver detsamma. Men vi har en snäv syn på vad problematiken är - det handlar inte enbart om Wanja Lundby-Wedin, eller inte ens om bonussystem och löner.

Istället måste vi inse att vi inom vår rörelse har skapat ett skikt som helt har tappat kontakten med arbetarrörelsen. För visst skulle det rimliga vara att det inte betalades ut några som helst bonusar i ett folkrörelse ägt företag? Precis lika rimligt skulle det vara att inte ha en partiledare som har 126 000:- i månadslön.

Nä, mina kamrater i Borlänge, vi har mycket större problem än Wanjas varande eller inte. Vi har skapat en nomenklatura som vi måste göra oss av med ifall vi ska återfå förtroendet. Ett första rimligt steg skulle kunna vara parollen "Arbetarrepresentanter har arbetarlöner", 30 000:- i lönetak och resterande går till kampfonden.

Låter rimligt i mina öron iallafall.

Stöd ockuperade fabriker!

I efterdyningarna av finanskrisen börjar människor organisera sig för att behålla jobben, ett av de mer militanta sätten är att helt sonika vägra bli arbetslös och ockupera sin arbetsplats. Inom loppet av några få veckor har det hänt flertalet gånger och vi lär säkert få se en explosionsartad utveckling. I Argentina och Venezuela står dussintals industrier under arbetarkontroll efter att arbetare protesterat mot chefernas nedläggning - och gissa vad, fabrikerna går bättre än någonsin.

Vill du visa stöd rent praktiskt så skänk då några kronor till arbetarna vid PT Timur Selatan, ett träföretag i Indonesien som sedan några dagar står under arbetarkontroll efter att företagsägarna lagt ner företaget och vägrat betala det lagstadgade avgångsvederlaget. Din fackförening, S-klubb eller arbetarekommun kan också skriva ett stöduttalande och skicka till espebi@yahoo.com.

Felaktig bild av SSU i media

Nu dyker än en gång felaktiga påståenden kring hur många medlemmar SSU har upp i media, vet inte riktigt för vilken gång i ordningen. Det verkar också ha fått ett visst genomslag bland s-bloggare och det är väl främst de jag vill bemöta.

Jag skulle vilja påstå att idag är SSU större, hälsosammare och mer ideologiskt medvetet än vi har varit sedan början av 2000-talet. Vi har tagit små men viktiga steg mot att börja bygga ett riktigt demokratiskt socialistiskt ungdomsförbund. Såklart har vi väldigt mycket kvar att göra och det finns fortfarande mycket idioti i vårt förbund.

Men låt mig först göra ett exempel på hur Ungomsstyrelsen räknar. SSU Gävleborg ansvarar för 11 kommuner. I sju av dessa har vi haft aktiva lokalavdelningar under 2007 och dessa har lämnat in verksamhetsberättelse och så. I de fyra kommuner där vi inte har haft en aktiv lokalavdelning har det funnits många medlemmar som deltagit i verksamheten genom andra klubbar eller i distriktet. Men enligt Ungdomsstyrelsen så finns inte dessa medlemmar. Och vips så är SSU Gävleborg 35 medlemmar fattigare, trots att de har betalat sin medlemsavgift.

Anyhow, vad bör vi då göra för att får SSU på fötter igen?

• Först det första tror jag det tyvärr finns en viss elitism inom vissa delar av rörelsen, man satsar mer resurser på rekrytera på de teoretiska utbildningarna och vi svänger oss ofta med ord som många unga inte hört förut. Det måste förändras.
• För det andra så måste vi skärpa till oss med den unga fackliga verksamheten, skapa lokala ungdomsfackliga initiativ och se till att LO verkligen stödjer oss. Exempelvis så bör ju de Regionala Ungdomskommitterna samarbete mycket med SSU.
• För det tredje så måste en gång för alla kasta ut den byråkrati som faktiskt finns inom SSU med karriärister och personer som ser SSU som en genväg till en politrukjobb.
• Det fjärde och sista är att vi måste erkänna att det finns en ideologisk konflikt inom SSU och att det inte är något problem, istället för att diskutera taktik för hur vissa "falanger" ska få makt bör vi ha en öppen och bred debatt kring vilken socialism SSU vill ha.