Att vara ute på skolor nästan varje vecka gör att man får träffa väldigt många elever, både på högstadiet och gymnasiet. Vilket naturligtvis är roligt, det gör att man orkar med pappersarbete man måste göra.
Men, det som slår mig varje gång är den skrämmande okunskapen och apatin inför politik och samhället i stort. Man känner för att skrika "Hallå, det är pågår en klasskonflikt här" varje gång man är ute på en skola.
Samtidigt känns det som ett logiskt resultat när makten flyttas längre och längre ifrån medborgarna. När beslut tas hos männen i Davos eller Bryssels slingriga korridorer istället för hos vanliga människor, ja då känns nog politik ointressant.
Därför känns det som ett av den samlade vänsterns viktigaste mål bland ungdomar att synliggöra klasskonflikten och visa på möjligheterna att organisera motstånd. Här spelar den "traditionella" unga vänstern, Ung Vänster och SSU, en viktig roll. Därför att tillskillnad från syndikalister och den autonoma vänstern så förstår vi vikten av att organisera oss. Det hjälper inte med att synliggöra klasskonflikten genom aktioner - man måste organisera motståd i livaktiga och starka förbund.
SSUs viktigaste mål måste vara att genom skolinformation kunna få människor att inse hur stark man blir genom att agera kollektivt. Vi måste bryta igenom den borgliga mediahegenomin och visa på att vi faktiskt inte lever i den bästa av världar.
Den demokratiska socialismen har definitivt inte spelat ut sin roll!
tisdag 6 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar