Våga utmana Centralkommittén

Egentligen tänkte jag skriva något om Mona Sahlins klumpiga uttalande om förmögenhetsskatten, men sen insåg att jag att det var så djävla tråkigt och dessutom irrelevent, då vi istället borde hänskjuta sådanna diskussioner till kongressen 2009.

Istället tänkte jag skriva av mig lite om den framtida organiseringen av partiet. För som vi alla vet så har det talats mycket om ett breddat ledarskap och en vitalisering av partiapparaten, något som verkligen behövs.

Lösningen på våra bekymmer finns som vanligt i grundorganisationerna; S-klubbarna och fack-klubbarna. Det måste helt enkelt överföras mer makt till dem. För idag diskuterar och beslutar man inte om realpolitiska frågor i dessa klubbar. På mötena som arbetarekommun anordnar ser det väl något bättre ut, på sina håll i allafall. Men jag har upplevt AK-möten där styrelsen i stort sett läst upp vilka beslut som den samma har fattat, i sann leninistisk anda.

Det här tror jag är själva kärnan till att vända partiets utveckling, att se till att beslut fattas av grundorganisationerna. Jag är medlem i ett parti därför att jag vill ha makt, makt att förändra saker jag ogillar. Både därför att det är min rättighet att ha den makten, men också för att jag själv faktiskt vill ha den. Om jag inte får den som medlem, ja då är det ju helt menlöst att vara med i partiet. Sen finns det naturligtvis en massa bra aspekter, såsom utbildning och social sammanhållning, men i grunden handlar det om makt.

Hur ska vi då uppnå detta? Ja, jag har mött många människor på ledande positioner som ställer sig helt frågande inför min världsbild, de hävdar besämt att det är de förtroendevalda som ska sköta sådant. Alltså är utbildning en viktig faktor, vi måste själva utbilda oss för att förstå hur demokratin bör fungera. Men till sist måste vi faktiskt ta makten, ingen kommer ge oss den. Vi som är missnöjda måste mobilisera oss och gå på det där mötet för att förändra ledningen. Trots alla deras övertag med information och kunnande så måste vi göra det.

Till sist bör det tilläggas att det här inte handlar om personer, vissa får för sig att kritik mot en struktur är kritik mot dem själva som individer. Det är det verkligen inte.