Nu har jag varit borta en längre tid, har varit väldigt mycket ivägen. Jag ska försöka återuppta mer regelbundet bloggande inom en väldigt snar framtid. Har bland annat lite att skriva om kongressen, arbetet med SSU och mer i allmänhet vad som händer.
Om ni undrar varför bilden längst upp försvunnit så beror det på att mitt webbhotell är avstängt eftersom jag måste byta domän m.m. Det ska lösa sig snart det också.
Tills dess får ni hålla till godo med en film om SSU som visades på vår kongress. Vi fyller ju 90 som bekant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känns som de hoppar över något när det gäller uteslutningen av ungdomsförbundet vid slutet av världskriget...:-)
(Sakupplysning till läsare: högern i arbetarrörelsen stödde första världskriget helhjärtat, medan vänstersocialdemokrater i hela Europa vände sig mot det.
SDUF blev uteslutna ur partiet bl.a. för att de deltagit i ett fredsmöte i Schweiz, och för att de när de avkrävdes fullständig lojalitet mot partiledningen svarade att de var lojala mot partiprogrammet och inget annat.
Senare har vänstersocialdemokrater liksom kommunister gjort stora insatser i kampen mot krig. Det är en tradition för socialdemokrater att minnas i dessa tider av hets mot Venezuela och Kuba.)
Well, din analys haltar ju faktiskt lite också. Problemet i Sverige var ju inte direkt för eller emot kriget utan snarare socialdemokratins metod för att överta samhällsmakten. Klart att det påverkade i och med splittringen i Tyskland men jag skulle inte påstå att det var huvudanledningen.
Sen så antar jag att du syftar på Zimmerwaldkonferensen, det var ju lite mer än bara ett fredsmöte, speciellt då Lenin samlade ihop en grupp delegater för att försöka samla den revolutionära vänstern som svenskarna deltog i. Klart det sticker lite i ögonen på partiet.
Ja, givetvis fanns fler skillnader mellan partiledningen och ungdomsförbundet än inställnignen till kriget.
En skillnad mot idag är ju att båda sidor såg sig som stora marxister, ledningen för partiet var nåt slags kautskyaner medan SDUF var en ohelig mix av vänstersocialister, radikala humanister och vad som senare skulle kallas "kommunister".
Att man var illojal mot en partiledning som krävde fullständigt stopp för klasskampen och stöd för kriget är för mig en hedersbetygelse snarare än något suspekt.
Men ja, det är en del av en lång och intressant diskussion om arbetarrörelsens historia som kräver mer tid och plats än vad som kan hinnas med just här och nu...så jag nöjer mig med sakupplysningen att rörelsens ledning i nästan alla länder var för första världskriget.
I bl.a. Bulgarien, Italien, Tyskland, Finland och Tjeckoslovakien gick majoriteten av sossarna mot denna politik och byggde upp revolutionära arbetarpartier, så det är svårt att tala om EN socialdemokratisk linje i världen på den tiden, det var olika linjer inom en och samma rörelse, som i olika former lever kvar än idag.
/Erik Andersson, Ung Vänster
Skicka en kommentar