Internationellt trams

Ja, så har då vår International haft kongress igen, denna gång i det vackra Aten. Än en gång har svensk socialdemokrati försuttit chanserna att driva på en radikal socialdemokratisk politik på internationell nivå. I dokumentet om världsfred som antagits kan man läsa det som pågår just nu i Irak inte alls är en ockupation utan en utveckling mot fred och demokrati. Dokumentet ignorerar helt det faktum att USA invaderade landet, något som bland annat Jan Eliasson uttryckt är svenska Socialdemokraternas åsikt. Mycket märkligt.

Jag gillar tanken bakom Internationalen, att samordna progressiva rörelser överallt i världen för att ställa gemensamma krav är en jättebra idé. Lite tråkigt att det inte funkar i verkligheten dock. Dessutom har dom ju faktiskt en grymt snygg logotyp.

Behovet av samordning

Jag tillhör den kategori av människor som verkligen längtar efter nationalstatens bortdöende, denna artificiella konstruktion som vaggar oss in i en falsk gemenskap.
Förhoppningsvis delar många socialister visionen om ett samhälle utan gränser. Man tycker då att frågan om hur vi ska organisera oss internationellt borde vara en stor och viktig fråga i vår rörelse, men icke. Den frågan är verkligen helt död. För frågan är otroligt viktig, som jag tidigare skrivit så är våra motståndare; "kapitalet", storföretagen och de borgligt styrda länderna, redan organiserade globalt. De har sitt ekonomiska forum i Davos där de verkligen sätter sig ner och bestämmer hur man ska suga ut oss så effektivt som möjligt.

Nyligen föreslog det brittiska industrifackförbundet att skapa en global fackförening inom sitt område. Amicus, som förbundet heter, gick tidigare ihop T&G, transportarbetarförbundet, och bildade Storbritanniens största fackförening. Nu har man alltså börjat utreda en möjlighet för att bli internationella, diskussionen har redan börjat med motsvarigheten i Kanada och USA. Ordföranden, Derek Simpson, pratar om möjligheten att samordna strejker över gränserna, något som verkligen borde vara på tiden.

Även om jag är lite skeptisk till förslaget, jag ser att det kan bli konflikter med exempelvis ITUC, fackföreningsinternationalen, men att diskussionen kommer upp är ju helt underbart. Nu ska vi bara väcka den på partisidan också.

Arbetarerörelsen måste skapa en motviktigt det till det internationella kapitalet, annars är all vår nationella makt hotad.

Ty Internationalen åt alla lycka bär...

Just det ja, vi har en International som vi brukar spontanhylla lite då och då genom att sjunga en av våra äldsta sånger. Frågan är ju om det verkligen är någonting att hylla?

En gång i tiden hade socialister en idé om det kanske blir lättare om vi samarbetar över de där fiktiva områderna som vi kallar länder, den där vita linjen på kartan går att korsa. Iallafall, då bestämde man faktiskt saker, drog upp riktlinjer för vad man skulle ställa för krav i alla länder.

Det var coolt - och nödvändigt, för redan då var kapitalet globaliserat.

Nu sitter vi här en sisådär 100 år senare och tittar på när den ekonomiska makten samlas i Davos och fattar beslut. Man bestämmer saker där som påverkar miljarder människor, helt utan demokratisk insyn.

Vad är då den internationella arbetarrörelsens svar? Gemensamma globala strejker? Protester? Revolution? Nixpix, vi ägnar oss åt att försöka ändra formuleringar i EU-parlamentet.

Det är bara att inse, vi måste återbygga Internationalen till ett forum där vi kan fatta globala riktlinjer för de partier som företräder en demokratisk, reformistisk socialism.

Tänk om vi kunde samlas och fatta principbeslut om att vi inte ska söka medlemskap i NATO, vi ska inte privatisera riksbankerna, vi ska inte stödja imperialistiska krig etc etc. Väldigt generella beslut. Det skulle stärka vänstern så otroligt mycket.

Det är dags att vi ställer krav på vårt internationella förbund! Visa att vi inte accepterar en international av ryggdunkande!