Behovet av samordning

Jag tillhör den kategori av människor som verkligen längtar efter nationalstatens bortdöende, denna artificiella konstruktion som vaggar oss in i en falsk gemenskap.
Förhoppningsvis delar många socialister visionen om ett samhälle utan gränser. Man tycker då att frågan om hur vi ska organisera oss internationellt borde vara en stor och viktig fråga i vår rörelse, men icke. Den frågan är verkligen helt död. För frågan är otroligt viktig, som jag tidigare skrivit så är våra motståndare; "kapitalet", storföretagen och de borgligt styrda länderna, redan organiserade globalt. De har sitt ekonomiska forum i Davos där de verkligen sätter sig ner och bestämmer hur man ska suga ut oss så effektivt som möjligt.

Nyligen föreslog det brittiska industrifackförbundet att skapa en global fackförening inom sitt område. Amicus, som förbundet heter, gick tidigare ihop T&G, transportarbetarförbundet, och bildade Storbritanniens största fackförening. Nu har man alltså börjat utreda en möjlighet för att bli internationella, diskussionen har redan börjat med motsvarigheten i Kanada och USA. Ordföranden, Derek Simpson, pratar om möjligheten att samordna strejker över gränserna, något som verkligen borde vara på tiden.

Även om jag är lite skeptisk till förslaget, jag ser att det kan bli konflikter med exempelvis ITUC, fackföreningsinternationalen, men att diskussionen kommer upp är ju helt underbart. Nu ska vi bara väcka den på partisidan också.

Arbetarerörelsen måste skapa en motviktigt det till det internationella kapitalet, annars är all vår nationella makt hotad.