Medlem - inte supporter

Någon kanske uppmärksammande att jag hade med en insändare i vår partitidning, AiP, förra veckan. Där kritiserade jag den nya vårkampanjen, som har temat "Värva en supporter". När jag skrev insändaren hade jag inte sett materialet utan bara läst kampanjdokumenten och jag får väl erkänna att det inte var så illa som jag först trott. Men mycket av min kritik står jag fast vid, det är en värdeförskjutning i hur man ser på de som engagerar sig i vår rörelse. Idag finns en tänk där man har ett uppifrånperspektiv på varför man bör vara medlem. Någonstans får jag intrycket av att 68:an (partihögkvarteret alltså) vill ha supporters för sina mediautspel hellre än gräsrotsmedlemmar.

Många säger att modellen med geografiska klubbar i bostadsområdet och på arbetsplatsen är utdöende. Jag är beredd att hålla med, men inte på grund utav att de är otidsenliga - utan för att de är illa skötta och inte för det stödet ifrån centrala organisationer som de behöver. Min vision (och partiprogrammets) är att utöka demokratin, då måste våra medlemmar vara aktiva och aktivt delta i samhällsdebatten. Vi måste dessutom sätta den lokala S-föreningen i centrum. Medlemsmöten måste bli det forum för debatt och beslut som det var tänkt som. När jag som medlem känner att min röst räknas och får delta aktivt i beslut - ja då blir medlemskapet värt någonting. På det sättet blir vi åter en folkrörelse, inte genom flashiga kampanjer.