onsdag 9 januari 2008
Personlig reflexion
Om 40 minuter blir jag 23, det är ganska overkligt. Vart tog 90-talet vägen egentligen?
Varför ägande är viktigt
I dagarna kom förslaget till en utförsäljning och styckning av Apoteket AB, det statliga företaget som säljer receptbelagda och repceptfria läkemedel i Sverige. Vi vet ju alla att det handlar ideologi så låt oss skippa skitsnacket med "bättre service" och liknande - det är inte det som det handlar om. Som socialister ska inte det vara vår angreppspunkt mot borgligheten. Vi ska försvara rätten till ett folkligt ägande av stora delar av produktionsmedlen, för att säga det i lite mer marxistiska termer.
Varför i all världen är det då viktigt att samhället äger, funkar det inte så länge man sätter upp vilkor och spelregler? Det beror helt på vad man är ute efter, ett välfärdsystem kan fungera någorlunda när det drivs av privata aktörer, det har vi sett i resten av världen även om det fungerar bättre med gemensamt ägande. Nä, vad det handlar om är makt, makt över ekonomin.
Som socialist vill jag verka på ett mer demokratiskt samhälle, ett utökat demokratibegrepp som innefattar ekonomisk demokrati eller låt oss kalla det arbetsplatsdemokrati. De som faktiskt sköter arbetsplatsen bör ha ett stort inflytande över vad de producerar, oavsett om det är en vårdtjänst eller om de tillverkar bilar på Volvo. De som äger, kapitalisterna, är naturligtvis motståndare till detta eftersom de har makten i samhället just genom att de kontrollerar produktionen och vinsterna därifrån. Det är den klassiska konflikten som genomsyrat hela industrisamhället och som är grunden för varje strejk, lock-out, politisk rörelse, revolution eller reform som hänt de senaste 150 åren.
I ett samhälle som staten äger kan man minska den här konflikten. Både genom att ge de som arbetar rätt till medbestämande och genom att man styr om produktionen till samhällsnyttiga saker. Dessutom kan skatteintäkterna ifrån dessa företag användas för progressiva syften. Notera ordet kan i meningen ovanför. Det är ingen regel, något som exempelvis det statliga bolaget Vattenfall bevisar då de investerar i smutsig kolkraft samtidigt som vi alla vet att det är samhällsnyttigt att avveckla kolkraften.
När en progressiv kraft kommer till makten i ett samhälle som äger så kan den snabbt förvandla dessa företag till exempel för hur framtidens produktion ska se ut.
Detta är en aspekt av ägandefrågan, det finns många fler.
---
Inom socialdemokratin finns en konflikt mellan statssocialister och folkrörelsesocialister där diskussion är om man ska bygga upp socialistiska och självförvaltande rörelser som äger företag eller om staten ska göra det. Jag lutar nog mer åt den senare då företag som vi själva äger aldrig är något en borglig regering kan ta ifrån oss.
Varför i all världen är det då viktigt att samhället äger, funkar det inte så länge man sätter upp vilkor och spelregler? Det beror helt på vad man är ute efter, ett välfärdsystem kan fungera någorlunda när det drivs av privata aktörer, det har vi sett i resten av världen även om det fungerar bättre med gemensamt ägande. Nä, vad det handlar om är makt, makt över ekonomin.
Som socialist vill jag verka på ett mer demokratiskt samhälle, ett utökat demokratibegrepp som innefattar ekonomisk demokrati eller låt oss kalla det arbetsplatsdemokrati. De som faktiskt sköter arbetsplatsen bör ha ett stort inflytande över vad de producerar, oavsett om det är en vårdtjänst eller om de tillverkar bilar på Volvo. De som äger, kapitalisterna, är naturligtvis motståndare till detta eftersom de har makten i samhället just genom att de kontrollerar produktionen och vinsterna därifrån. Det är den klassiska konflikten som genomsyrat hela industrisamhället och som är grunden för varje strejk, lock-out, politisk rörelse, revolution eller reform som hänt de senaste 150 åren.
I ett samhälle som staten äger kan man minska den här konflikten. Både genom att ge de som arbetar rätt till medbestämande och genom att man styr om produktionen till samhällsnyttiga saker. Dessutom kan skatteintäkterna ifrån dessa företag användas för progressiva syften. Notera ordet kan i meningen ovanför. Det är ingen regel, något som exempelvis det statliga bolaget Vattenfall bevisar då de investerar i smutsig kolkraft samtidigt som vi alla vet att det är samhällsnyttigt att avveckla kolkraften.
När en progressiv kraft kommer till makten i ett samhälle som äger så kan den snabbt förvandla dessa företag till exempel för hur framtidens produktion ska se ut.
Detta är en aspekt av ägandefrågan, det finns många fler.
---
Inom socialdemokratin finns en konflikt mellan statssocialister och folkrörelsesocialister där diskussion är om man ska bygga upp socialistiska och självförvaltande rörelser som äger företag eller om staten ska göra det. Jag lutar nog mer åt den senare då företag som vi själva äger aldrig är något en borglig regering kan ta ifrån oss.
måndag 7 januari 2008
Demokratin och organisationen
Jag har skrivit om det här tidigare men vill upprepa en central tes jag har, att vi måste återta folkrörelselinjen inom partiet och arbetarerörelsen. Vi lever i en tid då vi vänt oss ifrån vår gamla samhällssyn där demokratin ska genomsyra samhället till att anamma liberal demokrati där vi väljer representanter var fjärde år som vi knappt kan påverka. Våra representanter, framför allt på lokal och regional nivå, verkar tyvärr vara dåligt skolade i vad deras uppdrag egentligen är - just innebörden i att vara representant, vem man representerar.
Jag blir lika chockad varje gång någon förtroendevald förklarar att hans eller hennes lojalitet ligger gentemot kommunen, inte mot arbetarekommunen. Tyvärr händer det här ganska ofta vilket kanske är en av förklaringarna till vår nedgång.
Låt mig förklara, i en S-grupp för en kommunfullmäktige sitter mellan 10 och 50 personer och bestämmer kommunens politik, i de flesta frågor utan att gå till Arbetarekommunen för rådgivning - i bästa fall dess styrelse. Detta, mina vänner, är liberal demokrati. Alltså att vi väljer ett antal ledamöter som får bestämma bäst dom vill.
Det är liberal demokrati eftersom den begränsar demokratin till att omfatta hela samhället, istället för reell demokrati där människor samlas i partier och bestämmer demokratiskt vad vi ska tycka så får vi saker som "medborgarförslag" där allmänheten kan lämna in förslag till "politikermassan". Vi mot dom. Politiker lyssnar aldrig på oss. Dom vill bara sko sig själva.
I en folkrörelsedemokrati har medborgare en direkt rättighet, och skyldighet, att påverka sin vardag genom möten, diskussion och votering. Precis såsom vår partikongress lägger riktningen för våra riksdagsrepresentanter ska ju våra lokala arbetarekommuner lägga riktningen för fullmäktigegruppen i kommunen. Om en motion om att inte lägga ner en skola går igenom arbetarekommunen ska banne mig ledamöterna följa denna - även vi som inte sitter i fullmäktige får ju ta vårt ansvar och inse att ibland måste man prioritera och då kanske något annat måste ryka istället. That's life liksom. Skillnanden är att istället för en liten grupp så får alla genom partiföreningar chansen att påverka samhället. Det är demokrati helt enkelt.
Svenska folket får den regering den förtjänar är ett talesätt och jag är helt övertygad om att inte basen, medlemen, "massan" bestämmer vad våra förtroendevalda ska göra så kommer de tyvärr hitta på egna saker som då och då, hur ofta beroende på personens duglighet, kommer gå emot majoritetens vilja.
Jag blir lika chockad varje gång någon förtroendevald förklarar att hans eller hennes lojalitet ligger gentemot kommunen, inte mot arbetarekommunen. Tyvärr händer det här ganska ofta vilket kanske är en av förklaringarna till vår nedgång.
Låt mig förklara, i en S-grupp för en kommunfullmäktige sitter mellan 10 och 50 personer och bestämmer kommunens politik, i de flesta frågor utan att gå till Arbetarekommunen för rådgivning - i bästa fall dess styrelse. Detta, mina vänner, är liberal demokrati. Alltså att vi väljer ett antal ledamöter som får bestämma bäst dom vill.
Det är liberal demokrati eftersom den begränsar demokratin till att omfatta hela samhället, istället för reell demokrati där människor samlas i partier och bestämmer demokratiskt vad vi ska tycka så får vi saker som "medborgarförslag" där allmänheten kan lämna in förslag till "politikermassan". Vi mot dom. Politiker lyssnar aldrig på oss. Dom vill bara sko sig själva.
I en folkrörelsedemokrati har medborgare en direkt rättighet, och skyldighet, att påverka sin vardag genom möten, diskussion och votering. Precis såsom vår partikongress lägger riktningen för våra riksdagsrepresentanter ska ju våra lokala arbetarekommuner lägga riktningen för fullmäktigegruppen i kommunen. Om en motion om att inte lägga ner en skola går igenom arbetarekommunen ska banne mig ledamöterna följa denna - även vi som inte sitter i fullmäktige får ju ta vårt ansvar och inse att ibland måste man prioritera och då kanske något annat måste ryka istället. That's life liksom. Skillnanden är att istället för en liten grupp så får alla genom partiföreningar chansen att påverka samhället. Det är demokrati helt enkelt.
Svenska folket får den regering den förtjänar är ett talesätt och jag är helt övertygad om att inte basen, medlemen, "massan" bestämmer vad våra förtroendevalda ska göra så kommer de tyvärr hitta på egna saker som då och då, hur ofta beroende på personens duglighet, kommer gå emot majoritetens vilja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
