onsdag 7 februari 2007

Ty Internationalen åt alla lycka bär...

Just det ja, vi har en International som vi brukar spontanhylla lite då och då genom att sjunga en av våra äldsta sånger. Frågan är ju om det verkligen är någonting att hylla?

En gång i tiden hade socialister en idé om det kanske blir lättare om vi samarbetar över de där fiktiva områderna som vi kallar länder, den där vita linjen på kartan går att korsa. Iallafall, då bestämde man faktiskt saker, drog upp riktlinjer för vad man skulle ställa för krav i alla länder.

Det var coolt - och nödvändigt, för redan då var kapitalet globaliserat.

Nu sitter vi här en sisådär 100 år senare och tittar på när den ekonomiska makten samlas i Davos och fattar beslut. Man bestämmer saker där som påverkar miljarder människor, helt utan demokratisk insyn.

Vad är då den internationella arbetarrörelsens svar? Gemensamma globala strejker? Protester? Revolution? Nixpix, vi ägnar oss åt att försöka ändra formuleringar i EU-parlamentet.

Det är bara att inse, vi måste återbygga Internationalen till ett forum där vi kan fatta globala riktlinjer för de partier som företräder en demokratisk, reformistisk socialism.

Tänk om vi kunde samlas och fatta principbeslut om att vi inte ska söka medlemskap i NATO, vi ska inte privatisera riksbankerna, vi ska inte stödja imperialistiska krig etc etc. Väldigt generella beslut. Det skulle stärka vänstern så otroligt mycket.

Det är dags att vi ställer krav på vårt internationella förbund! Visa att vi inte accepterar en international av ryggdunkande!

1 kommentar:

Unknown sa...

Givetvis håller jag med dig helt. Ett problem är väl dock att vårt parti ockuperas av människor som inte förstår att det finns någonting bortom Sveriges gränser.
J***a gråsossar!

Hur som haver, Leve den internationella solidariteten! Leve den globala kampen emot kapitalet!